bokporr.blogg.se

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs,
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad!—Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är, som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är, som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt, som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugu år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."

 

Otroligt vackert!

"You speak
As one who fed on poetry."

 

Oj har både köpt och fått massor med böcker på sistone! Och lycklig är jag för det! Dock har själva läsningen gått trögt senaste två veckorna. Men blir väl så ibland, tror att lusten kommer snart igen.

 

 

 

 

 

Ett litet urval :)

Vilken underbar bok! Älskar den verkligen, har läst cirka en tredjedel nu. Vill inte att den tar slut...

 

Har precis börjat läsa "Boktjuven" av Markus Zusak och redan efter första sidan märker jag att det kommer bli en bok jag kommer förälska mig i. Hoppas kärleken håller hela boken ut. Hur kan jag ha missat den här?

 

Läst klart "En underjordisk dagbok" och jag gillar den verkligen. Det som är mest fascinerade är trots att Dostojevskij skrev boken för cirka 150 år sedan så är den lika aktuell idag. Helt otroligt tycker jag!

 

Dostojevskij lyckas verkligen med att skildra ambivalensen hos Dagboksförfattaren. Det är detta som gör boken så otroligt intressant, skärningspunkten mellan vilja och kunna. Har läst "Brott och straff" och även där finns paradoxen hos huvudpersonen. Jag kommer helt klart att läsa Dostojevskij andra böcker :)

 

Håller på och läser En underjordisk dagbok, går ganska trögt faktiskt. Inte för att boken är dålig utan att man efter varann sida ungefär behöver stanna upp och tankepauser.

 

Någon som har läst den? Era tankar om den boken?

Dessa böcker och författare ligger på min önskelista, utan inbördes ordning :)

 

Noëlle Revaz - With the Animals

Cormac McCarthy

Franz Kafka - Slottet, Den försvunne (Amerika), Domen

George Orwell - Djurfarmen

Vladimir Nabokov

Fjodor Dostojevskij - Arma människor, Onda andar, Spelaren, Ynglingen

Gustaf Frödings samlade poesi

Tomas Tranströmer samlade poesi

 

 

 

Ett rum. Jag bor i ett rum. Rummet framkallar ångest, speciellt de dagar det inte borde det. Rummet framkallar ångest på helgerna. På helgerna bor jag på sängen, i rummet. Sällan jag lämnar sängen.  Ångesten kryper fram, från början känns det som om det är en myra som kryper på en, långsamt. Myran kryper långsamt, långsamt utan att hittas. Efter ett tag känner jag fler myror. Jag känner hur dem långsamt börjar täppa till näsan så att det blir svårare att andas. Rummet, som är litet från början, börjar krympa och bli ännu mindre. Myrorna som klättrar och kryper på en börjar öka ännu mer i antal.

 

Flyger upp ur sängen, i hopp om att detta ska lyckas skrämma iväg insekterna. Och det gör det, i varje fall för en liten stund. För en stund avtar krypandet. Men rummet har mig fången. Jag lyckas ta mig till soffan, soffan som finns två steg ifrån sängen. Sitter där en liten stund, blir rastlös, börjar långsamt och dröjande känna myrorna krypandes igen. I panik studsar jag upp, börjar plocka undan lite. Tar en sak, vet inte riktigt vad jag ska göra av den.

Rummet är slug. Rummet är smart. Rummet vet vilka knappar den ska trycka på. Jag lyckas pula in lite saker i garderoben. Fortfarande mycket prylar som ligger överallt. Jag känner mig trött, orkelös, likgiltig. Jag tittar på sängen. Jag hör sängens sirensång som kallar och frestar mig till sig. Jag tänker, jag lägger mig ner fem minuter, sen går jag på promenad. Fem minuter går, rummet krymper och krymper och väggarna kommer närmare. Myrorna blir fler och fler. Dem kryper i in näsborrarna, jag andas häftigare och häftigare, har svårt att få ner luft till lungorna. Rummet är nu inte ett rum längre, det är en dov, mörk kyffe. Rummet krymper och myrorna ökar. Andnöd. Behöver syrgas. Hur ska jag bli fri? Jag tvingar mig själv att sova. På något sätt närmar sig sömnen, syrgasen. Jag börjar försvinna från mitt fängelse, det enda sättet att rymma från fängelset är att sova. Jag lyckas rymma till friheten. Men gör jag verkligen det? Rummet finns inom mig.

Ha överseende med henne

Hon är härjad inombords

men hennes näthinnor brinner ännu

vid tanken på ljusets partiklar

och hennes vissnande hårsvall

dansar hopplöst av kärlekens andetag